Jag minns knappt några andra händelser från denna tid i mitt liv. Jag har nästan glömt mina föräldrars ansikten. Jag hade bott kvar i deras våning ännu en tid, sedan hoppat av studierna och nu försörjde jag mig på att sälja antikvariska böcker. Inte långt efter att jag lärt känna Jacqueline och Van Bever tog jag in på ett hotell i närheten av deras, Hôtel de Lima. Jag hade ändrat födelsedatum i mitt pass, lagt till ett år och på så sätt uppnått myndighetsålder. I sin roman (1996) ser berättarjaget tillbaka på en period i sin ungdom trettio år tidigare. Och som så ofta i Modianos böcker är minnet och glömskan ledmotiv. Liksom en ung kvinnas gåtfulla försvinnande… Den franske författaren Patrick Modiano, född 1945, har med sina starkt personliga romaner, där handlingen nästan alltid utspelar sig i Paris, sedan länge en hängiven publik såväl i hemlandet som utomlands. Modiano har genom åren mottagit en rad litterära utmärkelser och tilldelades 2014 års Nobelpris i litteratur. en gripande och ytterst tänkvärd gestaltning av tillvarons ofullkomlighet och sorgen i orealiserade möjligheter. Sydsvenskan Romanen har väntat tjugofyra år på att komma ut i svensk översättning och bokförlaget står för ännu en välgärning. Arbetarbladet Det är just så bitterljuvt och drömskt som det brukar. Men vad gör det, när Modiano varierar sig så här vackert? Tidningen Vi Ur den djupaste glömska är romanens titel. Den antyder vad som alla hans romaner har gemensamt: att väcka minnen av människor och miljöer. (…) För översättningen svarar Anna Säflund-Orstadius. Hon har tagit väl vara på författarens njutbara stil. Jönköpings-Posten Modiano har skrivit en fantastisk bok om att vara ung, sökande och orädd och boken fångar mig med stor kraft. Berättelsen är kanske till största delen en beskrivning av att leta efter något. Jag tror att det kallas livet. dagensbok.com
