Det sägs att vatten är en rättighet, men verkligheten ser annorlunda ut. En handfull gigantiska företag skaffar sig allt större makt över vattnet i världen. De som drabbas är de fattigaste i syd som inte anses vara kommersiellt gångbara. Men det globala vattenkotteriet består inte bara av stora multinationella företag, utan även av mäktiga män i de internationella institutionernas tjänst. Världsbanken, IMF och WTO är invävda i ett nätverk med vattenföretagen - med en central sak på dagordningen - att privatisera vattnet. I Cochabamba i Bolivia protesterade den lokala befolkningen mot privatiseringen och de orimliga avgiftshöjningarna. De vann mot det multinationella företaget. Men privatiseringarna sker inte bara i syd. De stora globala vattenföretagen har numera rättigheterna, inte bara i Shanghai, Buenos Aires, Manila och Johannesburg - utan också i Norrtälje. Den globala strategin för att göra vatten till en handelsvara är allts hÜgst ptaglig èven hèr i Sverige. Det èr nu det avgÜrs - om vattnet ska vara en mänsklig rättighet eller en handelsvara. Ann-Christin Sjölander Holland är journalist på tidningen Kommunalarbetaren och har under lång tid granskat privatiseringarna av offentlig sektor.
